Så drar vi ner på engångsplasten
Den 3 juli trädde de första delarna av det så kallade engångsplastdirektivet i kraft.
Det sammanfaller mycket passande med att européerna strömmar ut på stränderna, eftersom syftet med direktivet är att förhindra att plastavfall skräpar ner kustområdena.
Vissa engångsplastprodukter blir förbjudna, medan andra måste märkas. Under de kommande åren kommer andra delar av direktivet att träda i kraft – från produktkrav till producentansvar.
Förbud
Förbudet gäller 10 specifika produkter som EU-kommissionen bedömer att det finns alternativ till. Den som har provat att dricka en milkshake med sugrör i sommarvärmen vet att det inte är riktigt samma sak att dricka ur ett sugrör som inte är plast – men engångssugrör av plast är en av de produkter som förbudet omfattar. De andra produkterna är: bomullspinnar, engångsbestick, tallrikar, omrörningspinnar, ballongpinnar, livsmedelsbehållare av expanderad polystyren, dryckesbehållare och muggar av expanderad polystyren samt produkter av oxo-nedbrytbar plast.
Märkning
Syftet med märkningen är att informera konsumenterna om att produkten innehåller plast och att den inte får kastas i avloppet eller i naturen. Man måste använda den märkning som har designats av EU-kommissionen, och språket måste vara det officiella språket i den medlemsstat där engångsplastprodukten marknadsförs. I Sverige måste alltså texten på märkningen vara på svenska. Märkningen ska sitta på förpackningen. För dryckesmuggar gäller dock att märkningen ska sitta på själva muggarna. När det gäller multiförpackningar ska märkningen appliceras både på själva produktförpackningen och på ytterförpackningen. Förpackningar som används för att presentera varor eller fylla hyllor i butiken och som konsumenten inte tar med sig hem, anses vara transportförpackningar eller tertiärförpackningar, och därför ska denna typ av förpackning inte märkas.
Läs mer om märkningen här.
Vad gäller för produkter som redan finns i butiker eller på lager?
Produkter som är förbjudna efter 3 juli 2021 eller som saknar den obligatoriska märkningen efter 3 juli 2021 får fortsätta säljas om de har marknadsförts före 3 juli 2021. Kravet beträffande marknadsföring gäller varje enskild produkt och inte för en hel produkttyp, men det behöver inte handla om någon faktisk/fysisk leverans av produkterna för att det ska räknas som marknadsföring. Termen ”leverans” i förhållande till marknadsföringsbegreppet inkluderar alla erbjudanden avseende distribution eller konsumtion som kan resultera i faktisk leverans (t.ex. ett köperbjudande eller reklamkampanjer).
Krav under de kommande åren
Flera av engångsplastprodukterna är förpackningar och omfattas därför av det utökade producentansvaret för förpackningar (läs mer här). Dessutom innebär engångsplastdirektivet ett nytt producentansvar för de produkter som omfattas. Detta innebär att producenterna måste betala för att städa bort produkterna när de kastas i det offentliga rummet – det vill säga inte bara stränder, utan även gator och vägar. Under hösten 2021 kommer politiska förhandlingar äga rum om hur detta nya producentansvar för engångsprodukter ska fungera praktiskt.
De produkter som omfattas är livsmedelsbehållare, muggar, dryckesbehållare, bindor, tamponger och införingshylsor, våtservetter, ballonger, omslagspåsar och plastfilm, lättviktskassar, tobaksprodukter med filter, filter som marknadsförs självständigt samt fiskeredskap. Producentansvaret för tobaksfilter träder i kraft redan 2023, medan det för de övriga produkterna träder i kraft först 2025.
I samband med att producenterna betalar för det nya producentansvaret kommer de troligen även att få betala för de informationsåtgärder som ska genomföras enligt direktivet. Det finns dock ännu inga detaljerade riktlinjer för detta.
Slutligen föreskrivs i direktivet att lock på dryckesflaskor ska sitta fast på flaskan, och att PET-flaskor ska bestå av återvunnen plast till minst 25 procent år 2025 respektive 30 procent år 2030.
Artikeln är skriven och publicerad av Dansk Industri.